våren, är det du eller


Lite allmänt om nuläget. 

På tal om att jag skriver vår i rubriken så öser det ner stora snöflingor som pappa skulle kalla "handskar" utanför fönstret precis i denna stund. 

Men, i helgen värmde solen våra kinder där vi satt på ett staket. 
När solen lyser in på köksbordet då jag äter frukost och läser tidningen känner jag en strimma av hopp i magen. 
Det är mycket nu. Och skolarbeten och deadlines brukar ha en tendens att hopa sig på våren. Men jag tror vi klarar det, tiden är påväg framåt, och vi måste komma ihåg att göra sånt som är roligt, där emellan. 

 

25.04.2017 kl. 19:02

vi kan int göra nåt åt det här mer ikväll


Det har växt en sten i magen en tid. 
Jag känner igen den så tydligt, den är min vän 

Jag känner den väl och för det mesta känns den inte av 
Men den tränger sig uppåt mot halsen när pappa kramar mig hårt. 
Den tränger sig uppåt, uppåt - jag kunde falla ihop av det ögonblickliga trycket. 
Hastigt sväljer jag ner den. 

Jag känner den så väl. 

 


 

02.04.2017 kl. 18:21

En text ur arkivet. Aktuell ännu idag.


Ibland glömmer jag bort att jag är fri.

Publicerad 08.09.2012 kl. 21:45

Det finns så många saker som alltid tar ens fokus bort. Ögonen flyttas bort från viktiga saker för att istället vila på facebook, objektiva ting och fortsätta uppmärksamhets beroendet. Hjärtat slutar att brinna och man glömmer bort att inget är omöjligt, man blir nöjd med att bara vara. Det finns alltid saker som man säger att man ska göra, någon gång, innan man dör. senare. Stanna upp och gör dem nu. Gör varje dag en sak, som du aldrig tidigare gjort.

12.03.2017 kl. 15:38

varannan dag rätt, varannan vill jag dra.

Jädrar en sån fredagsfeelis jag har idag, bästa feelisen på länge!
"Ska vi laga tortillas ikväll?" Sa jag ivrigt till B innan han kastade dagens Vasabladet på mig där jag låg i sängen än, medan han for iväg på några lektioner till skolan. 

Min absoluta nya favorithobby (ja, det är en hobby jag lovar) är att ligga kvar länge, länge i sängen och scrolla bra instagramprofiler inlindad i det mjuka täcket och bara pausa från hela dagens kommande händelser innan jag tar tag i (fångandet, haha) av dagen. 

Sen att smutta på flera koppar kaffe och verkligen lusläsa dagens Vasablad likt en pensionär. Det ni, är livet. 
Förflyttar mig sen till soffan och fortsätta myset där. Idag ska gå i fredagsmysets tecken, helt enkelt. 



Spännande tider på gång. Har kanske, kanske ett sommarjobb på tråden, och har fått bra feedback från praktikplatsen, vilket ju såklart är superroligt och grymt peppande. 

Samtidigt stirrade jag ut i genom fönstret igår kväll när vi åt kvällsmål samtidigt som jag sa "Varannan dag undrar jag bara varför i hela friden jag valt denna yrkesinriktning, men varannan dag känns det riktigt arma bra" 
För precis så är det. Och kanske det kommer fortsätta vara? 
För att jobba med människor är ju en sådan balans i ett givande och tagande. Och inom sjukvård så är det ju faktiskt så, att det mestadels är ett givande, förstås. Det säger ju sig själv.
Och det ger ju också så oerhört mycket att få känna att man får vara del i en kedja som hjälper, vårdar, helar och läker. Om man ser till grundstenarna i yrket. Samtidigt finns det så otrligt mycket annat runt omkring, allt från alla sparåtgärder till överstressade vårdare. 

För ärligt, människor är det jobbigaste som finns. Och människor är det absolut bästa, finaste och mest faschinerande som finns. Ja, man vet ju det med en själv. En kan ju vara fruktansvärt jobbig men sen också så oerhört behaglig där mellan varven. Det är knepigt. 

Det är balansen som ska hittas, och att varannan dag tänka att en ny dag kommer. Att jag ens funderar i dessa banor tror jag gör att jag trots allt nog är rätt ändå. 
Det börjar i alla fall kännas bättre. 

Jag är glad att jag vågade söka, pröva. Trots att jag alltid förr sa, nej aldrig inom vården. 



 

10.03.2017 kl. 10:06

mellanmånaden mars.



Går hem idag igen. Tar den längre vägen längs med stranden. 
Människor flockas över isen för att alla vända ansiktet mot detta sällsynta fenomen kallat solen. 
Jag står kvar en stund, och ja, den värmer. För en stund känner jag mig ostoppbar och hel. 

Mars är en riktigt dålig månad, om man ser bakåt. Statisk, ostabil och riktigt riktigt känsloladdad. 
Mars ska bli en riktigt bra månad, om vi ser framåt. 

 

 

05.03.2017 kl. 22:21

Kaffepulver på golvet.

Jag går hem men tar en längre väg längs med stranden. Solen lyser inte, vädret totalt neutralt, mulet - men det gör inget. 
Våren perf mix får rulla i hörlurarna för första gången i år. 

Jag vet absolut absolut ingenting, just nu. 

 

"Och det känns som att du är på rätt?" frågar min handledare 

och jag svarar "Ja, det känns väl nog så!" men lämnar att tänka på det resten av dagen. 

Har sådan ofeelis till allt, man har ju det ibland, och det är lungt. 

När en patient glatt vinkar hejdå på andra sidan korridoren, när det är ljust längre på kvällen, när stämningen är på topp i kafferummet på praktikplatsen, när vi gräddar  en hög med våfflor hemma i vårt kök och har kompisar på besök, när solen skiner så starkt att man måste ha solglasögon på, när jag sitter på en snöskoter och kör så fort över isen som jag bara vågar med min bästa bästa väns armar om midjan. Allt sådant, när man känner att man lever, det är det, som gör att allt ju inte alls är en konstant ofeelis, trots allt. 

01.03.2017 kl. 16:17

tre analyser och lite om att förändra världen


Kom bara på några små iakttagelser jag gjort på sistone som handlar om bland annat stämning i luften. 
En annan sak jag tänkt en del på den senaste veckan är hur jag kan styra mina egna känslor bättre så att vettigare beslut tas än vad känslan i sig skulle vilja styra in olika händelser på. 

1. Om att hälsa på varandra. Det första mötet med varandra, exempelvis på morgonen när vi kommer till skolan och möts upp betyder väldigt mycket mera än man tror, skulle jag nästan vilja påstå. Jag har märkt att med människor som jag tycker om, har lätt att vara med och som jag har positiva upplevelser med är det alls inte svårt att hälsa glatt på, det går ju faktiskt automatiskt. Och att dessa människor genuint ger samma glada gensvar ökar på den positiva känslan, och bidrar till en så att säga, positiv hälsa-på-varandra-cirkel. 
Slutsats: Människor som man trivs med och som man har positiva upplevelser med är det enkelt att hälsa på, oavsätt i vilka situationer vi befinner oss i, och det ska också vara så. Människor som inte hälsar med en genuint "jag är glad att se dig"-stämning i luften förknippas ofta med negativare händelser och högst troligen har man något trasigt i bakgrunden som gör att förhållandet till denna människa inte är hälsosamt eller i sin ordning. 
Kortare slutsats: Människor man tycker om och som genuint tycker om en tillbaka är det lätt att hälsa på och ger bra feelis i luften och bra känsla i magen. (Till och med fast man skulle råka på varandra i affären) 

2. Om delad (men onödig?) ilska. Igår var vi ett gäng på hockeymatch och hejade fram Sport till seger uppe på kopparön. Jag kan inte låta bli att reflektera över hur vi människor, eller ja, vissa särskilt, har ett behov av att ösa ur sig hat mot något som de anser vara orättvist just då i stunden, och att det verkar vara helt okej att göra så i vissa sammanhang. Exempelvis en, enligt vissa i publiken, orättvis bedömning som leder till utvisning för hemmalaget utlöser att flera i publiken skriker genast skällsord åt domarna i det absolut grövsta ordalaget.
Eller, en Sportspelare tappar pucken eller spelet löper inte på lika fint som publiken skulle vilja, och genast är det spelarna som får på sig glåpord i det absolut tyngsta laget, de kan tydligen inte alls spela hockey fast de 5 minuter tidigare gjort mål och hyllats till skyarna? 
Viss hör till att  publiken ska bua, ropa, heja och ge "what the fuck" - armgesten då domarna ger en oförklarlig utvisning. MEN, det är alla arga skällsord och andra riktigt hat-laddade uttryck som absolut inte skulle accepteras någon annastans som jag funderat lite på.

Vi leker med tanken, exempelvis på jobbet på ett kontor när någon kommer och presenterar en produkt-idé till vårt företag som man själv inte gillar. (Tänk er följande scenario, jag och flera andra som lyssnar och frivilligt kommit dit för att lyssna på presentationen ropar då åt personen som presenterar "men e du helt jälva dum i huvudet? ser du inget ditt fitthuvu? Det va den sämsta jävla iden i hela världshistorien nånsin, perkele. Såntdär kan du ju int presentera du är ju helt fucking puckad i ditt huvu??!!!) Med den påföljd att jag och alla andra gaphalsar skulle klassas som oförskämda av högsta rang och säkerligen få sparken omgående. 
Och det är klart att människor har lärt sig att detta inte är acceptabelt i jobbsammanhang. 
Men det är ändu fullt accepterat i ett publiksammanhang. Faksiskt ändå lite intressant, måste jag säga. 
Slutsats: Detta är väldigt intressant eftersom jag med ganska stor sannolikhet vågar påstå att ingen av dessa som skriker sig hesa om hur världelöst de spelar skulle göra något bättre än vad spelarna på planen gör. Eller?  
Och, detta bidrar faktiskt med en rätt obekväm stämning tycker jag. Men det kanske bara är jag? 
Jag börjar känna mig riktigt illa till mods för några sekunder och undrar om det är så att dessa (män, det är faktiskt 99 procent av den sorten) på någotvis behöver få utlopp för en väldans massa känslor och det enda stället som det är okej är på kopparön tillsammans med andra som tycker lika illa om domarna som dem. 
Kort slutsats: Ilskan utrop och att få ta ut agressioner och skrika glåpord ger en tillfällig energi. Men fel sorts energi. Det föder absolut ingen bättre stämning, det ändrar inte domarnas beslut och för spelarna är det till ingen nytta. 
Men ändå hör det liksom bara till? 

3. Med tanke på iakttagelse nummer 2 har jag tänkt en del på, också i samband med att jag läst detta blogginlägg (så bra, huvudet på spiken!) att ondska absolut inte kommer driva bort ondska. Men att det mer och mer börjar verka som att det är många som tror det? 
Ofta i samband med allt som har med t.ex. Vasa centralsjukhus och jourfrågan att göra, eller annars bara på grund av den politiskt turbulenta tid vi lever i just nu i Finland är folk mest hela tiden arga. Man bara spyr ur sig alla hat-åsikter som ofta riktas mot enskilda indivinder som uttalat sig eller gjort på ett visst (felaktigt?) sätt. 
Och visst ska vi vara arga. Men endast ilskan i sig kommer inte att ändra på något. Den föder bara ännu mer av det onda i en redan så ond cirkel. Och jag märker att jag själv så lätt dras med i det. 

Det är så mycket lättare att svara surt tillbaka åt någon som hälsar på en stelt, halvhjärtat och med konstig feelis. 
- än att i stället behålla känsan av vad det är jag själv vill ge ut, en positiv atmosfär och att istället svara glatt tillbaka. Det kan mycket väl vara precis det som den människan behöver och inte en dos av samma sura medicin som denna människa från början utstrålar. 

Det är så mycket lättare att ropa och skrika på domaren och vara arg över andras orättvisa bedömningar, sisådär en gång i veckan i ett hav av 3000 andra människor.
- än att själv ta tag i vad som på riktigt är orättvist, eller vad som man kanske bär på inom sig, i en riktigt värld som handlar om och innehåller så mycket mera och annat än hockeyspelare som jagar pucken på en is. (ishockey i all ära,  men jag tänker på annat som också kan behöva lite mera energi och fokus, och vad som kan ligga bakom denna oerhörda ilska som riktas mot domare och ishockeyspelare, grundar det sig i något helt annat måntro?) 

Och det är ju så mycket lättare att klankan ner på andra, vara arg på Seinäjoki, förbannas över regeringen, muttra över geygalan som ska hållas, vara förbannat ursinnig på alla finjävlar som bara vill ha bort pakkoruotsi, skriva och debattera argsinnt om Trump, tycka att det flesta människor börjar vara idioter.. Listan kan göras lång. 
- än det är att gå tillbaka till grundernas grund och botten med det hela. Frågar sig, varför ser världen ut som den gör, just nu? 
Kan jag kanske bidra med något annat än ilska? 
Kan jag göra någons dag bättre? Kan jag se de många positiva sakerna med Finland också? Kan jag förstå att jag har det väldigt bra? 
Så oerhört tryggt,  att jag har människor som tycker om mig i min närhet, familj och vänner att ta hand om och utbyta glädje med. Sjukvård när jag behöver, tjänster över allt som jag kan använda mig av, studiestöd på konstot varje månad, mat i magen, fina vinterdagar, tulpaner på bordet och lördagsgodis i munnen. Är det verkligen bara svart och mörkt och grått och åt helvete, allting? 

För i såfall har jag ju fallit i precis samma fälla som de som utövar allt det onda, att endast se det mörka och att även jag bidra med den dåliga feelisen i luften. Vi behöver bryta detta. 

Att våga älska där det är som mörkast. Det är det modigaste vi kan göra. Våga naivt glädjas över alla de mest små guldkanterna i vardagen även om det finns sånt som är tufft och mörkt och äckligt, vi behöver våga vara glada fastän energin i rummet är raka motsatsen, vi behöver vara människor som går mot den onda cirkeln. 
För endast med kärlek kan vi få Finland på fötter igen. Endast med trevliga hälsningar kan vi få stämningen i rummet att lätta. Och vi behöver tänka att det ska bli hållbart. 

Låt om oss skapa en hållbar värld där god energi dominerar. Den goda energin är så mycket mera hållbar än den tillfälliga energin som ondska och hat och att få kalla andra människor för idioter skapar. 
Och det är den hållbara, goda energin som kan rädda vår värld. Ja, det tror jag på i alla fall.

Fred, kärlek, förståelse och gott kaffe åt alla. 

11.02.2017 kl. 14:50

Några saker som hände 2016

 

- Jag gjorde min första praktik på ett åldringshem, och överlevde. 

- Jag gav blod för första gången, och det kändes bra. 

- Vi flyttade till en ny lägenhet. 

- Jag sommarjobbade på centralsjukhuset, och övelevde, det var det bästa sommarjobbet hittills i livet dessutom. 

- Vi spenderade största delen av sommaren med flera 100 km emellan oss, och överlevde. 

- Vi var på vår första hotellweekend till Tallinn & Helsingfors på tuumis, och det var väldans gemytligt. 

- Jag fångade mina första gäddor och abborrar (i storlek xs men ändå) på kastspö. Och var stolt.

- Jag åkte vattenskidor för första gången, och andra gången i solnedgång på spegelblankt vatten, vilket var liivet. På riktigt. 

- Jag gjorde min andra praktik som delvis var kaos och delvis riktigt bra, och överlevde. 

- Jag åkte slalomskidor i Åre, i de största backar jag någonsin sett i hela mitt liv, och jag var livrädd först, men jag överlevde. Och det blev något av det häftigaste jag gjort hittills. 

- Jag spenderade en jul som för första gången på länge var bara riktigt fin och fridfull med skönt häng med familj, vänner och lite släkt. 

- Och vi skålade in det nya året med fina människor och skrattade oss in på de första timmarna av 2017. 

2016 har innehållit lite av var. Det har varit utmaningar, känsloladdade dagar, rädslor och ångest. Det har varit lyckostunder, viktiga stunder, sorg, glädje, vardag. Allt det där, som är helt vanliga ingredienser i detta förunderliga ting vi kallar, livet. 
Jag hoppas, tror och vill, att 2017 är lite mera av ett år där vinden blåser oss i ryggen och ger oss medvind,  då solen värmer våra kinder, tillvaron är tyggare, gladare och mer självklar. Jag hoppas verkligen att 2017 har mer att erbjuda, på alla plan. 

02.01.2017 kl. 18:14

Ärligt om tillvaron

-

03.11.2016 kl. 11:10

Saker jag gör när jag är ensam hemma

 

1. Råddar 

- på detta är det absolut ingen hejd. Det ligger kläder över hela golvet i sovrummet, skor i köket och skolpapper på golvet. Saker har INTE sin bestämda plats. Äggklockan i wc:n, jackor och halsdukar i sängen och nagelsaxen i köket. Jag struntar i att slänga äggskalet eftersom jag har brottom på morgonen och köket ser ut som ett litet bombnedslag - utan att någon annan än jag drabbas av det. 


2. Ful-dansar 

- Så jädra skönt att bara fuldansa och fuldansa, och fuldansa lite till genom hela lägenheten, utan att någon kommenterar att man är knäpp. (vilket också har sin charm, men ändå.) 

3. Måssar 

- Med detta menas t.ex att jag kan sitta på wc i 15 minuter även om jag kissat klart (med dörren öppen, givetvis) utan att nån kommer och oroligt funderar vad jag håller på med. Bara för att. Japp. 
Annat jag kan göra är ligga i sängen halva kvällen och scrolla instaflöde utan att någon kallar mig instaberoende. Mohah

4. Tränar 

- På något vis känns det mer ok att flåsa likt en flodhäst som precis nästan blivit dränkt för att man försöker bli bättre på burpees när man är helt ensam hemma. Dessutom går det att ha på musiken hur högt som helst utan att någon annan än jag drabbas av smärre hörselskada. Skämt åsido, man ska va rädd om hörseln - i alla lägen! 

5. Saknar 

- Sitter och ser på bytt är bytt i all min ensamhet med alla ljus tända och vill ha någon att prata om dagen med. Jag tycker oerhört mycket om att bara vara själv ibland - det är rätt party och också oerhört behövligt att bara vara i eget sällskap mellan varven, det laddar mina batterier och lär mig saker om mig själv.
Men jag tycker ännu mera om att ha någon att skratta tillsammans med, ligga och slöa i soffan tillsammans med, dela vardag med. Men det bästa med detta är alltid när man får ses igen. 
Tills dess får jag städa upp mitt rådd och fuldansa på. 

 

Bilden har jag lånat från wehearit

13.10.2016 kl. 20:19

äckligt och så

Min äckligaste mat.
 Kan äta det mesta, faktiskt. T.ex åt jag kokt lever som godis i mina yngre dagar (inbillar mig att detta delvis medfört till mitt goda hemoglobinvärde nu) Men, färdiga portionslådor med spaghetti & köttfärssås är något av det äckligaste jag kan komma på. Annat som jag nu bara inte förstår mig på kunde vara t.ex köttfärspiroger, färdigpackad potatissallad och de flesta proteinpulverdrycker.

Fika jag tackar nej till.
Hmm, fika tackar man väl aldrig nej till? Åt en gång en fastlagsbulle som var stenhård med gammal grädde på ett café, så det var ingen höjdare. I övrigt tackar en ju inte nej. Om sällskapet är gott spelar smaken på fikan absolut ingen roll. 



Hatväder. 
Spontant tänker jag på väder som är omöjligt att förutse, jag menar, när en tror att det kommer vara kallt så en byltar på sig ordentligt och sen är det allt mellan tropisk värme och några minusgrader på en och samma dag. Avskyr att släpa alla mina klädlager i famnen i skolan, som om jag alltid hade ett litet flyttlass med mig. Risken blir alltid större för att jag tappar kaffekoppen i golvet, trampar 3 personer på tårna och råkar slå en fjärde person på käften. "Ehm, ja ursäkta, ursäkta, har bara en sån jäkla massa kläder att hålla reda på" Det ska vara antingen kallt, eller varm. Inget där emellan. Tyvärr bor vi ju i ett land där de flesta årstider är en blanding av alla fyra. 

TV-program jag aldrig skulle titta på.
Jag skulle nog aldrig se på paradise hotel. Men aldrig ska en säga aldrig så, heh

Då tappar jag humöret helt och hållet.
Det brukar väl vara en kombination av huvudvärk, trötthet, dåligt självförtroende och allmän irritation. En typisk sådan dag när allt går emot och jag själv inte är mitt vanliga stabila jag utan anser mig själv vara en liten bajskorv på gatan som likabra bara kunde dra täcket över huvudet - samtidigt som någon antyder att något jag gjort varit fel, som inte alls är stort egentligen, men som i kombination med allt annat blir till världens största grej. Har ju en tendens att överanalysera saker jag sagt, gjort, andats ut osv. För höga krav på en själv ibland, kallas det kanske. 



Sämsta musiken.
När det kommer till musik kan jag höra på det mesta. Det finns inte många låtar som jag avskyr. Bland annat min bror härdade mig med heavy metal som liten. Han har även lärt mig tycka om det mesta i övrigt i musikväg. Allt från röyksop, moby till Bo kaspers orkester, Juha Tapio och klassisk musik. Liksom faktiskt, all musik har sin egen charm och personligen tycker jag det är oerhört dumt att skärma av sig till endast en genre. Det är en rikedom att ha bred musiksmak. 


Värsta tiden på dygnet.
Förut skulle jag sagt ingen, är både en morgon & kvälls person, eller har i alla fall varit. Men nuförtiden vill jag kanske ändå säga att natten är värst, där mellan kl 01-03, den tid som förr var min mest kreativa tid på dygnet, när allt var djupare, tystare och mer levande, men som nu har blivit en sårbar tid på dygnet. En tid på dygnet då känslor är omöjliga att gömma och dåliga sidor med en kryper fram lättare, en tid när vi inte förlåter lika lätt, när mörkret lättare greppar tag om, när mardrömmarna dröms och när dyrbara sovminuter tickar i väg vid sömnlöshet. 

Mitt sämsta humör.
När jag inte tycker om mig själv och låter det gå ut över andra. 



Sämsta grejen jag äger.
Är ju verkligen en grej-person. Så sånt som en del kanske anser som dåliga grejer ser jag som grejer man kanske kaan behöva ibland. 
Men kanske en locktång som jag faktiskt absolut aldrig använder, för det första förstår jag mig inte ens på den, och för det andra har jag aldrig någon ork/tid/intresse för att göra mig fin med lockar. Synd men sant. 

Värsta personlighetsdragen.
Ack så svårt det är att bara ha förståelse för att det ännu finns människor tycker att dålig-kvinnosyn-skämt är roliga. Jag bara förstår inte. Eller att precis allt i ett samtal kan gå ut på att göra sig lustig på andras bekostnad. Eller att man en hel kväll endast säger saker som är nedlåtande åt varandra - men det är ju bara på skämt.
Men jag känner mig ändå skyldig till att jag borde ha förståelse för allt det här. Jag tror banne mig i att jag ska behöva ha förståelse för allt här i livet. Samtidigt som det finns människor som har noll förståelse för nåt här i livet och det verkar ärligt talat som att de inte skäms heller. Så jag tänker för fasen inte be om ursäkt för att det ändå finns vissa personlighetsdrag som jag bara inte förstår mig på. 

 
04.10.2016 kl. 19:28

En lista


Vad har du på dig?
Friluftsbyxor och träningströja. Kommer precis in från en frisk kvällspromenad i höstskymningen. 

Hur mår du?
Efter promenaden - bra, helt uppfriskad och lugn känner jag mig nu. I övrigt har detta bara varit en dimmig dag. Men så får det vara, ibland. 

Vad önskar du just nu?
Ja, ibland önskar man ju många saker. Fast just nu tror jag det får vara bra precis så som det är. Jag har allt jag behöver och mer där till. Jag har det så mycket bättre än jag tror ibland. 

Vad har du ätit idag?
Kaffe & kanelbullar. Och pizza gjord på tortillaplättar. 



Vad ska du göra imorgon? 
Fara ut på morgonlenkki, storstäda lägenheten, sitta i skolan några timmar, och senare bege mig mot hembyn för att hälsa på mor & far. 

Vem saknar du?
Idag saknar jag min syster extra mycket. Och systerbarnen, eftersom O har födelsedag idag. 

Senaste köp?
Ingredienser till tortillapizzan. 

Vad skrattade du senast åt?
Det känns längesen jag verkligen skrattat så tårarna sprutat nu. Det gjorde vi rätt ofta på jobbet med kollegorna i somras, och det kan jag verkligen sakna nu också. 

Vem sov du senast med?
Med Benjamin. Minns att jag vaknade mitt i natten och att han höll om mig hårt. Känner mig alltid lika trygg och priviligerad. Det finns ju inget bättre. "Jag ska aldrig ta förgivet, att somna bredvid dig" som Bosse så fint sjunger. 



Vad läser du just nu?
Läser snart ut Sommarboken av Tove Jansson, och har en några andra på hälft. Så som den tänkvärda Jag är Malala - hon som fick Nobels Fredspris 2014, och boken "Alla borde vara feminister" av Chimamanda Ngozi Adichie, som är oerhört bra, rekommenderas åt alla i hela världen, faktiskt. Den är tunn och konkret, välskriven och humoristisk men tar upp hur saker faktiskt är, på ett enkelt, avskalat och ärligt vis. 

Såhär beskriver hon själv: " Jag skulle vilja att vi börjar drömma om en plan för ett annorlunda samhälle. En rättvisare värld. En värld med lyckligare män, och lyckligare kvinnor som är ärligare mot sig själva. Och det är såhär vi ska börja: vi måste uppfostra våra döttrar annorlunda. Vi måste även uppfostra våra söner annorlunda. 

Senast sedda film?
The Huntsman på drive-in bio med Sara i måndags, det var så mys! 

Vem var den senaste som ringde dig?
Sara 

Vad stod de i ditt senaste skickade sms?
"Vakärt ikvield" med bifogad bild av oerhört fin solnedgång + hav = finaste septemberkombinationen av ljus som finns. 

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Bror min. 

Vart vill du åka just nu?
Till Lappland! Och vandra i ruska, sova i en glasiglo och se på norrsken! Och till Island, jag vill väldigt gärna till Island också. 

Nästa inplanerade resa?
Har ingen inplanerad resa alls just nu. Men hoppas ju ändå på att inom en snar framtid kanske åka någonstans. Till Norge till exempel, har vi funderat på. Har även funderat på att åka utomlands på praktik nästa termin, eftersom det inte blir av detta år. 

15.09.2016 kl. 21:22

Lite om rutin.

 
Höstterminen drog igång igen. Och vi har varit med om något som kändes som världens längsta vecka i skolan.
Det känns på ett sätt nästan som att vi aldrig ens slutat. Det har gått trög och långsamt och koncentrationsnivån har befunnit sig på minussidan, ungefär. Men, vi har en del intressanta föreläsningar nu också, och egentligen är det inte alls många veckor till praktiken drar igång igen. Just nu känns det oerhört långsamt att "bara" gå på andra året. Men sist och slutligen misstänker jag att detta år kommer gå snabbt utav bara vad. 

I samband med detta har vardagen som på sommaren är mer fri, övergått till rutin igen. Det finns alltid en risk med rutiner - så som att falla in i gamla mönster igen, eller att anta att saker kommer att vara så som de alltid har varit. Att igen gnidas mot varandra på ett mer vardagligt vis, risken finns att ta saker förgivet och automatiskt slå över till förberedelse för dvala-läget. Förra vintern var en dvala. Och våren kom som en räddning.

Men må denna vinter inte enbart vara en vinter av sparlåga, lappande, krisande & fix. Må detta vinterhalvår få vara lite mera levande, lite mer stabilt. Må rutiner inte vara något som söndrar utan istället stärker, denna gång. 


Förra hösten, när vi vandrade runt på gator i Spanien och hade det fint. 
04.09.2016 kl. 16:22

I ärlighetens namn.

Kunde ägna ett flersidigt långt inlägg åt menskoppsbravader om jag ville, (alternativt en bok med den titeln) men tänker att jag kanske tar det en annan gång. 
Kan dock tipsa sex  snabba om menskoppar. 

- Det börjar med att du hör någons rosamolnskimrande och malligt nöjda utsagor om hur menskoppen förändrar allt, den är helt otrolig, världsomvandlande, en gåva till kvinnligheten och total-amazing. Ja, den är som förstapriset underlivet aldrig fick, förän nu då altså. 

MEN HÄR KOMMER NU 6 TIPS om koppen utgående från min korta erfarenhet hittils (övning lär ge färdighet men vi får väl se)

1. Du hör mycket bra om den till en början och sällan kommer de möjliga nackdelarna med detta lilla spektakel fram. Googla ändå möjliga nackdelar också samt ta reda på fakta om fenomenet INNAN du kastar i koppen i kastrullen för att kokas, redo för en första användning. 

2. Första gången; peta för jösse namn inte in an' på kvällen före läggdags. 

3. Särskilt inte kvällen innan du ska upp kl 05.30 nästa morgon

4 Och särskilt inte när du ska vikarera på jobb nästa dag. 

5. Få inte panik nästa morgon när du inte får ut jäkulskapet som gottat sig och glidit upp högt upp någonstans som kännes mer som platsen där möjliga bebisar ska gro och inte där menskoppen ska befinna sig. Var trots allt lugn. Menskoppen är tydligen en slug rackare. - acceptera detta. 

6. Googla desperat "får inte ut menskopp" påväg till jobbet för att upptäcka att en stor skara andra människor på t.ex familjeliv och andra diverse sidor har råkat ut för precis samma problem - bannas över att du valde prov av menskopp precis exakt vid detta ytterst opassliga tillfälle.
Stå emot impulsen att berätta om den fastnade menskoppen på ett nytt jobb. 


Men, slutet gott, allting gott, eller? 

Detta blev tydligen en text om menskoppen i alla fall. MEN vad gör väl det när menskoppar är livet, vad jag hört. 
Idag gav den mig mest irritation, panik,fustration, tålamodsprövning, absurda syner samt väldigt mycket smärta. - I och för sig innehåller ju livet också en del av dessa saker ibland. 

Menskoppar och livet, det var nog allt för ikväll tror jag. 

På återhörande. 

en icke mensrelaterad bild på det. 

19.08.2016 kl. 00:00

sommarmånad, två + saker som gör mig glad


Juni, vart tog du vägen? 
Har i alla fall slutat angsta över att tiden går fort likt vi gjorde förr när "sommarlovet" slog över mot andra halvan, för nu är det mera som att dagar är dagar, tid förlöper och framåt ska vi hur som. Jag får vara nöjd med sommaren hittills. Vi har flyttat in i nya läggan, som vi trivs super i, och kirrade båda bra sommarjobb. Jag får massvis med erfarenhet från mitt jobb, och trivs bra. Jag har inte ens hunnit sura över några regndagar. Och vi har fått en helg tillsammans, borta från vardagen. Sommaren hittils har varit fartfyllda villadagar, lugna hemmakvällar och cykelturer. Mycket jobb - men också roliga inslag där emellan.
 
Så nu när jag sitter här i soffan, med fotbollens final i tv-rutan. Jag och en kompis har precis hängt på balkongen hela kvällen och pratat ikapp, livet känns fint. Jag känner mig nöjd, tillfreds, med precis hur bra det är nu, och med hur spännande allt som väntar oss ännu är. 



Jag tänker göra en lista på 102 saker som gör mig glad som cirkulerat i bloggosfären. 
För det finns, när allt kommer omkring, verkligen oerhört många sådana saker. Men jag börjar med några som ligger nu närmast. Så. 

SAKER SOM GÖR MIG GLAD, kort, men utförlig version: 

- Bra musik i hörlurar samtidigt som fint landskap swichar förbi utanför tågfönstret. 

- Att åka båt - blåst i håret och saltstänk i ögonen från havet

- Att ligga tätt, tätt ihop med bästa vän, i en hotellsäng, nyduschad med världens mjukaste lakan som omsluter en.  

- Att komma på sig själv med att gå runt och le som ett fån pga livet är för jäkla gött. 

- Riktigt god pizza i trevligt sällskap

- Kall coca-cola när en är riktigt törstig

- Att få till ett riktigt bra kast med kastspöt och dessutom (nästan) få upp en fisk igen. (övar fortfarande för fullt på fina, långa kast.)

- Att titta på djur på ett zoo tillsammans med någon som är lika entusiastisk över detta som en själv. 

- Att lära sig nya saker och klara av dem nästa gång.

- Hotellfrukost

- När rybsen blommar

- Att skratta så tårarna rinner med en kollega

- Att sitta bakpå när Benjamin drar på med motorcykeln, måste vara ett av världens bästa kittlande känsla i magen! 

- Att komma hem igen efter en resa. 

- Att få sitta ner efter att ha gått en hel dag. 

- Kramas riktigt riktigt hårt och känna lyckan enda ner i tårna. 

En minst sagt gemytlig helg ligger bakom, det behövs ju ibland det där med att bryta upp från vardagen, byta luft i lungorna och se nya vyer, av både varandra, sig själv och omvärlden. Jappjapp. 


10.07.2016 kl. 22:39