sommarmånad, ett

Jag är hemkommen från kvällsskifte och borde redan vara i säng. För snart ska jag upp igen. 
Men. 

Jag sitter i vår nya soffa och har på fotboll som bakgrundsmelodi. Det är svårt att varva ner och ladda om. Men det är skönt att bara sitta här. 

Jag tänkte på ikväll när jag cyklade hem, att det är konstigt det där, allt vart man hamnar till slut. På vilka duktiga människor det finns inom vården. Och hur intressant det är med människor som hatar svenskspråkiga. Och sen att det alltid kommer ta länge innan en till slut hittat en plats, som kan kallas en egen, bekväm och tillfredsställande plats. 

Å andra sidan är det just vetskapen om att just nu, är något som ska bytas ut till något annat, som driver en framåt. 

Det är alltid bra med utmaning. Det är alltid bra att lära sig nya saker, att ta reda på vad som känns trivsamt och vad som ej lika trivsamt känns. Sånt. 

Ja, det var väl bara det. Nu säger vi godnatt, trots att det vore så mycket roligare att hänga nere vid stranden tills solen går ner och för en stund bara vara utan allt. Men det hinner vi ju förstås i augusti också. 

Trist det där egentligen, att det alltid ska hända först senare. Något ska nog få hända redan imorgon, tror jag bestämt. 

Godnatt och hyvää yötä. 

 
12.06.2016 kl. 22:24

Det kommer dagar

-Varning för personliga utsagor och reflektioner över detta underfundiga ting kallat livet, mer som en påminnellse, från mig till mig-

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om doftminnen som försvann precis innan jag skulle publicera, så det fick vara. 

Men så går jag längs stranden och inhalerar saltvattendoft och fuktik men varm luft som bara bildas precis i solnedgången, och allt kommer tillbaka. Jag kommer att tänka på att det är mitt sjunde år i Vasa. Jag tänker på alla vårar som alltid är så statiska och känslofyllda i luften, precis som hösten med skolstarten är maj månad den där månaden när allt tar slut, eller börjar på nytt. 

Så nu har det varit en sådan tid igen. Jag har reflekterat över många saker; för att det är sådant jag gör. Om hur det har varit, och hur det är nu. Vad det är för slags människa jag vill vara, och vad allt jag ännu, måste jobba på. 

Läste ett superbra inlägg om psykisk ohälsa som en skrivit, där hon säger att det finns så mycket från förr, svart tung massa som bara legat inne och gnagat i flera år, som måste få komma ut. Jag tänker på det de dagar jag är arg utan orsak, att det känns som att det finns så mycket i mig som bara förstör allt det goda i mig, en inre konflikt. Det är så mycket som är självklart som plötsligt inte blir, det bara är som det är och kaosar ihop sig. Jäkla kaosmänniska, tänker jag och inser att jag ännu en gång styr in mina tankar på helt fel banor. 




När jag vaknar mitt i natten av att åskan dundrar och regnet piskar mot fönstret, hjärtat bultar i bröstkorgen och blixten lyser upp väggarna i vårt sovrum, där och då tänker jag; att jag måste nollställa allt igen. Jag måste bli snällare mot mig själv och istället verkligen börja stå för, och jobbar för, den jag är. Den bästa versionen av mig. Och det är okej att det är skört ibland, det måste få vara det. Måste få ta tid. 

Jag behöver komma bort från illusionen om den perfekta männsikan jag tror att jag borde vara, som jag misslyckas med att vara, som jag blir besviken på i stället. Det är en så jädrans onödig ond cirkel. För nog vet jag ju, att jag gör precis så gott jag bara kan. 


 
26.05.2016 kl. 14:16

På sistone

Ett sådant väder vi har! Har verkligen varit majväder på topp nu. Utöver det är det inte mycket som händer. Jag har två dagar kvar på praktiken, plötsligt. Tiden har sannerligen gått snabbt nu, igen. 

Har en hel del reflektioner på lager, men för stunden är det som att jag inte riktigt fått dem formulerade ännu, även om jag gärna snart skriver om ett som annat snart. 
Det är som att i takt med att gräset blir grönare och bönderna börjar köra med harvor och människor vaknar till liv, tar jag också min årliga överblick över hur saker är, har varit samt hur jag vill att det ska vara. Vet ni, på vintern är det som att allt bara är på loading och sedan till våren spricker en upp av att energisparläge övergår till något helt annat läge. 

Snabb reflektion av praktiken hur som. Det är alltså långvårdspraktik, grundpraktik; klinisk studie - som det egentligen heter, vi haft nu. Att jobba med äldre är verkligen på många sätt och vis givande. 4 veckor känns kort eftersom jag precis just lärt känna alla, mera än i början i alla fall. Men det är alltid något. 

Idag frågade en boende av mig om jag inte hellre skulle jobba med barn än med äldre - det finns ju i alla fall någon framtid i barn? Jag hade redan funderat en del på detta, så mitt klara svar var att jag tror att alla har något att ge, tänk nu bara vad mycket ni äldre varit med om! Och det fick jag medhåll på. 

Det, om något är ju en sak som eller i alla fall borde motivera och inspirera framtidens barn och unga, hur allt har utvecklats, gått framåt och jobbats fram av de generationer som växt upp före oss.

Det är en ära att få bidra till en bättre vardag för äldre som redan levt, upplevt, lärt och trampat snett, så himla mycket dubbelt, trippelt längre än jag gjort. Jag kan inte ens tänka mig. DET om något är en ära. Så verkligen, har denna praktikperiod gett mig många nya perspektiv och jag är så glad för allt nytt jag hela tiden får lära mig. Både om det medicinska och om människors olika livsöden och unika sidor. Det finns så mycket skryypt med dessa alla härliga åldringar, och det är både med glädje och en smula vemod jag snart avslutar denna praktik. Tillbaks till skolbänken några veckor och sen väntar nya utmaningar. 

Källa; tumblr

05.05.2016 kl. 22:11

Flightless bird och sådant

Ser egenom gamla bilder som år -09 och framåt publicerades på vad som då hette bilddagboken.
Skäms ögonen ur mig över allt som skrevs, ungefär som med gamla facebookstatusar: "Nu ska jag läsa på hissaprov, ojoj" -fast ännu värre. Men gläder mig också åt allt roligt som hänt som glömts bort, vad mycket vi hann med, vi ungdoomar
Bestämmer att detta är sista gången de ses egenom, bort ska detta konto, nu. Allt behöver faktiskt inte finnas kvar. 

Det finns en orsak till varför en turbulent tonnårstid går över till andra skeden i livet. Det känns verkligen som 10 år sedan på ett vis, samtidigt som det går att förflyttas tillbaka i tiden, känna den där doften av nyutsprungen vår, mopedavgaser och fjålliga känslor som alltid hade en annan betydelse, där och då, för en si sådär sju år sedan. 

Men allt behöver inte alltid finnas kvar. 


Påskgräs från förra året

16.04.2016 kl. 19:58

May you blossom like a flower, may you go dancing in the air


Gårdagens observation: 

När jag går med converseskor på vårfuktig asfalt och allt i luften förvandlats till en dimmig men frisk blandning, med bästa vår-listan i hörlurarna och med vårjackan på. Ja då, kan det för en stund kännas som att jag nästan äger hela staden. På ett bra sätt. 

Ett sådant sätt, som gjort att människor tittar upp från sina fötter och hundskiten på gatan, och igen har börjat, ja. Leva? 

Hur som helst, vi skrev vår sista tent idag för denna månad och på måndag börjar 4 veckor grundvårdspraktik. Förstår ej vart denna termin flyger iväg men, jaja, det där vanliga - ojoj kva tidin gaaar. Men det är ju sant! 


Bild; Stulen från min egen instagram 



 

07.04.2016 kl. 18:22

Livet

Jomen hej! 

Alltså, jag har länge,länge funderat på att börja skriva ordentligt igen, och lovat mina fans (kanske en eller två personer, hehe) att det någon gång ska bli av. 

Nu nalkas vår, och med vår nalkas också förändring. Så det kan mycket väl hända, att det händer nu. (och just idag borde jag egentligen läsa på morgondagens tent, så, ypperligt tillfälle för allt annat då, vill säga.) 

Vi får se. Kanske. 


På återhörande! 


Bild från ihopkok av rabarbersaft, förra sommaren

 
31.03.2016 kl. 14:01






Om finheten, fulheten, ärligheten.