äckligt och så

04.10.2016 kl. 19:28
Min äckligaste mat.
 Kan äta det mesta, faktiskt. T.ex åt jag kokt lever som godis i mina yngre dagar (inbillar mig att detta delvis medfört till mitt goda hemoglobinvärde nu) Men, färdiga portionslådor med spaghetti & köttfärssås är något av det äckligaste jag kan komma på. Annat som jag nu bara inte förstår mig på kunde vara t.ex köttfärspiroger, färdigpackad potatissallad och de flesta proteinpulverdrycker.

Fika jag tackar nej till.
Hmm, fika tackar man väl aldrig nej till? Åt en gång en fastlagsbulle som var stenhård med gammal grädde på ett café, så det var ingen höjdare. I övrigt tackar en ju inte nej. Om sällskapet är gott spelar smaken på fikan absolut ingen roll. 



Hatväder. 
Spontant tänker jag på väder som är omöjligt att förutse, jag menar, när en tror att det kommer vara kallt så en byltar på sig ordentligt och sen är det allt mellan tropisk värme och några minusgrader på en och samma dag. Avskyr att släpa alla mina klädlager i famnen i skolan, som om jag alltid hade ett litet flyttlass med mig. Risken blir alltid större för att jag tappar kaffekoppen i golvet, trampar 3 personer på tårna och råkar slå en fjärde person på käften. "Ehm, ja ursäkta, ursäkta, har bara en sån jäkla massa kläder att hålla reda på" Det ska vara antingen kallt, eller varm. Inget där emellan. Tyvärr bor vi ju i ett land där de flesta årstider är en blanding av alla fyra. 

TV-program jag aldrig skulle titta på.
Jag skulle nog aldrig se på paradise hotel. Men aldrig ska en säga aldrig så, heh

Då tappar jag humöret helt och hållet.
Det brukar väl vara en kombination av huvudvärk, trötthet, dåligt självförtroende och allmän irritation. En typisk sådan dag när allt går emot och jag själv inte är mitt vanliga stabila jag utan anser mig själv vara en liten bajskorv på gatan som likabra bara kunde dra täcket över huvudet - samtidigt som någon antyder att något jag gjort varit fel, som inte alls är stort egentligen, men som i kombination med allt annat blir till världens största grej. Har ju en tendens att överanalysera saker jag sagt, gjort, andats ut osv. För höga krav på en själv ibland, kallas det kanske. 



Sämsta musiken.
När det kommer till musik kan jag höra på det mesta. Det finns inte många låtar som jag avskyr. Bland annat min bror härdade mig med heavy metal som liten. Han har även lärt mig tycka om det mesta i övrigt i musikväg. Allt från röyksop, moby till Bo kaspers orkester, Juha Tapio och klassisk musik. Liksom faktiskt, all musik har sin egen charm och personligen tycker jag det är oerhört dumt att skärma av sig till endast en genre. Det är en rikedom att ha bred musiksmak. 


Värsta tiden på dygnet.
Förut skulle jag sagt ingen, är både en morgon & kvälls person, eller har i alla fall varit. Men nuförtiden vill jag kanske ändå säga att natten är värst, där mellan kl 01-03, den tid som förr var min mest kreativa tid på dygnet, när allt var djupare, tystare och mer levande, men som nu har blivit en sårbar tid på dygnet. En tid på dygnet då känslor är omöjliga att gömma och dåliga sidor med en kryper fram lättare, en tid när vi inte förlåter lika lätt, när mörkret lättare greppar tag om, när mardrömmarna dröms och när dyrbara sovminuter tickar i väg vid sömnlöshet. 

Mitt sämsta humör.
När jag inte tycker om mig själv och låter det gå ut över andra. 



Sämsta grejen jag äger.
Är ju verkligen en grej-person. Så sånt som en del kanske anser som dåliga grejer ser jag som grejer man kanske kaan behöva ibland. 
Men kanske en locktång som jag faktiskt absolut aldrig använder, för det första förstår jag mig inte ens på den, och för det andra har jag aldrig någon ork/tid/intresse för att göra mig fin med lockar. Synd men sant. 

Värsta personlighetsdragen.
Ack så svårt det är att bara ha förståelse för att det ännu finns människor tycker att dålig-kvinnosyn-skämt är roliga. Jag bara förstår inte. Eller att precis allt i ett samtal kan gå ut på att göra sig lustig på andras bekostnad. Eller att man en hel kväll endast säger saker som är nedlåtande åt varandra - men det är ju bara på skämt.
Men jag känner mig ändå skyldig till att jag borde ha förståelse för allt det här. Jag tror banne mig i att jag ska behöva ha förståelse för allt här i livet. Samtidigt som det finns människor som har noll förståelse för nåt här i livet och det verkar ärligt talat som att de inte skäms heller. Så jag tänker för fasen inte be om ursäkt för att det ändå finns vissa personlighetsdrag som jag bara inte förstår mig på. 

 
Kommentarer (0)
Skriv siffran 4 med bokstäver: