tre analyser och lite om att förändra världen

Publicerad 11.02.2017 kl. 14:50


Kom bara på några små iakttagelser jag gjort på sistone som handlar om bland annat stämning i luften. 
En annan sak jag tänkt en del på den senaste veckan är hur jag kan styra mina egna känslor bättre så att vettigare beslut tas än vad känslan i sig skulle vilja styra in olika händelser på. 

1. Om att hälsa på varandra. Det första mötet med varandra, exempelvis på morgonen när vi kommer till skolan och möts upp betyder väldigt mycket mera än man tror, skulle jag nästan vilja påstå. Jag har märkt att med människor som jag tycker om, har lätt att vara med och som jag har positiva upplevelser med är det alls inte svårt att hälsa glatt på, det går ju faktiskt automatiskt. Och att dessa människor genuint ger samma glada gensvar ökar på den positiva känslan, och bidrar till en så att säga, positiv hälsa-på-varandra-cirkel. 
Slutsats: Människor som man trivs med och som man har positiva upplevelser med är det enkelt att hälsa på, oavsätt i vilka situationer vi befinner oss i, och det ska också vara så. Människor som inte hälsar med en genuint "jag är glad att se dig"-stämning i luften förknippas ofta med negativare händelser och högst troligen har man något trasigt i bakgrunden som gör att förhållandet till denna människa inte är hälsosamt eller i sin ordning. 
Kortare slutsats: Människor man tycker om och som genuint tycker om en tillbaka är det lätt att hälsa på och ger bra feelis i luften och bra känsla i magen. (Till och med fast man skulle råka på varandra i affären) 

2. Om delad (men onödig?) ilska. Igår var vi ett gäng på hockeymatch och hejade fram Sport till seger uppe på kopparön. Jag kan inte låta bli att reflektera över hur vi människor, eller ja, vissa särskilt, har ett behov av att ösa ur sig hat mot något som de anser vara orättvist just då i stunden, och att det verkar vara helt okej att göra så i vissa sammanhang. Exempelvis en, enligt vissa i publiken, orättvis bedömning som leder till utvisning för hemmalaget utlöser att flera i publiken skriker genast skällsord åt domarna i det absolut grövsta ordalaget.
Eller, en Sportspelare tappar pucken eller spelet löper inte på lika fint som publiken skulle vilja, och genast är det spelarna som får på sig glåpord i det absolut tyngsta laget, de kan tydligen inte alls spela hockey fast de 5 minuter tidigare gjort mål och hyllats till skyarna? 
Viss hör till att  publiken ska bua, ropa, heja och ge "what the fuck" - armgesten då domarna ger en oförklarlig utvisning. MEN, det är alla arga skällsord och andra riktigt hat-laddade uttryck som absolut inte skulle accepteras någon annastans som jag funderat lite på.

Vi leker med tanken, exempelvis på jobbet på ett kontor när någon kommer och presenterar en produkt-idé till vårt företag som man själv inte gillar. (Tänk er följande scenario, jag och flera andra som lyssnar och frivilligt kommit dit för att lyssna på presentationen ropar då åt personen som presenterar "men e du helt jälva dum i huvudet? ser du inget ditt fitthuvu? Det va den sämsta jävla iden i hela världshistorien nånsin, perkele. Såntdär kan du ju int presentera du är ju helt fucking puckad i ditt huvu??!!!) Med den påföljd att jag och alla andra gaphalsar skulle klassas som oförskämda av högsta rang och säkerligen få sparken omgående. 
Och det är klart att människor har lärt sig att detta inte är acceptabelt i jobbsammanhang. 
Men det är ändu fullt accepterat i ett publiksammanhang. Faksiskt ändå lite intressant, måste jag säga. 
Slutsats: Detta är väldigt intressant eftersom jag med ganska stor sannolikhet vågar påstå att ingen av dessa som skriker sig hesa om hur världelöst de spelar skulle göra något bättre än vad spelarna på planen gör. Eller?  
Och, detta bidrar faktiskt med en rätt obekväm stämning tycker jag. Men det kanske bara är jag? 
Jag börjar känna mig riktigt illa till mods för några sekunder och undrar om det är så att dessa (män, det är faktiskt 99 procent av den sorten) på någotvis behöver få utlopp för en väldans massa känslor och det enda stället som det är okej är på kopparön tillsammans med andra som tycker lika illa om domarna som dem. 
Kort slutsats: Ilskan utrop och att få ta ut agressioner och skrika glåpord ger en tillfällig energi. Men fel sorts energi. Det föder absolut ingen bättre stämning, det ändrar inte domarnas beslut och för spelarna är det till ingen nytta. 
Men ändå hör det liksom bara till? 

3. Med tanke på iakttagelse nummer 2 har jag tänkt en del på, också i samband med att jag läst detta blogginlägg (så bra, huvudet på spiken!) att ondska absolut inte kommer driva bort ondska. Men att det mer och mer börjar verka som att det är många som tror det? 
Ofta i samband med allt som har med t.ex. Vasa centralsjukhus och jourfrågan att göra, eller annars bara på grund av den politiskt turbulenta tid vi lever i just nu i Finland är folk mest hela tiden arga. Man bara spyr ur sig alla hat-åsikter som ofta riktas mot enskilda indivinder som uttalat sig eller gjort på ett visst (felaktigt?) sätt. 
Och visst ska vi vara arga. Men endast ilskan i sig kommer inte att ändra på något. Den föder bara ännu mer av det onda i en redan så ond cirkel. Och jag märker att jag själv så lätt dras med i det. 

Det är så mycket lättare att svara surt tillbaka åt någon som hälsar på en stelt, halvhjärtat och med konstig feelis. 
- än att i stället behålla känsan av vad det är jag själv vill ge ut, en positiv atmosfär och att istället svara glatt tillbaka. Det kan mycket väl vara precis det som den människan behöver och inte en dos av samma sura medicin som denna människa från början utstrålar. 

Det är så mycket lättare att ropa och skrika på domaren och vara arg över andras orättvisa bedömningar, sisådär en gång i veckan i ett hav av 3000 andra människor.
- än att själv ta tag i vad som på riktigt är orättvist, eller vad som man kanske bär på inom sig, i en riktigt värld som handlar om och innehåller så mycket mera och annat än hockeyspelare som jagar pucken på en is. (ishockey i all ära,  men jag tänker på annat som också kan behöva lite mera energi och fokus, och vad som kan ligga bakom denna oerhörda ilska som riktas mot domare och ishockeyspelare, grundar det sig i något helt annat måntro?) 

Och det är ju så mycket lättare att klankan ner på andra, vara arg på Seinäjoki, förbannas över regeringen, muttra över geygalan som ska hållas, vara förbannat ursinnig på alla finjävlar som bara vill ha bort pakkoruotsi, skriva och debattera argsinnt om Trump, tycka att det flesta människor börjar vara idioter.. Listan kan göras lång. 
- än det är att gå tillbaka till grundernas grund och botten med det hela. Frågar sig, varför ser världen ut som den gör, just nu? 
Kan jag kanske bidra med något annat än ilska? 
Kan jag göra någons dag bättre? Kan jag se de många positiva sakerna med Finland också? Kan jag förstå att jag har det väldigt bra? 
Så oerhört tryggt,  att jag har människor som tycker om mig i min närhet, familj och vänner att ta hand om och utbyta glädje med. Sjukvård när jag behöver, tjänster över allt som jag kan använda mig av, studiestöd på konstot varje månad, mat i magen, fina vinterdagar, tulpaner på bordet och lördagsgodis i munnen. Är det verkligen bara svart och mörkt och grått och åt helvete, allting? 

För i såfall har jag ju fallit i precis samma fälla som de som utövar allt det onda, att endast se det mörka och att även jag bidra med den dåliga feelisen i luften. Vi behöver bryta detta. 

Att våga älska där det är som mörkast. Det är det modigaste vi kan göra. Våga naivt glädjas över alla de mest små guldkanterna i vardagen även om det finns sånt som är tufft och mörkt och äckligt, vi behöver våga vara glada fastän energin i rummet är raka motsatsen, vi behöver vara människor som går mot den onda cirkeln. 
För endast med kärlek kan vi få Finland på fötter igen. Endast med trevliga hälsningar kan vi få stämningen i rummet att lätta. Och vi behöver tänka att det ska bli hållbart. 

Låt om oss skapa en hållbar värld där god energi dominerar. Den goda energin är så mycket mera hållbar än den tillfälliga energin som ondska och hat och att få kalla andra människor för idioter skapar. 
Och det är den hållbara, goda energin som kan rädda vår värld. Ja, det tror jag på i alla fall.

Fred, kärlek, förståelse och gott kaffe åt alla. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?