Kaffepulver på golvet.

01.03.2017 kl. 16:17

Jag går hem men tar en längre väg längs med stranden. Solen lyser inte, vädret totalt neutralt, mulet - men det gör inget. 
Våren perf mix får rulla i hörlurarna för första gången i år. 

Jag vet absolut absolut ingenting, just nu. 

 

"Och det känns som att du är på rätt?" frågar min handledare 

och jag svarar "Ja, det känns väl nog så!" men lämnar att tänka på det resten av dagen. 

Har sådan ofeelis till allt, man har ju det ibland, och det är lungt. 

När en patient glatt vinkar hejdå på andra sidan korridoren, när det är ljust längre på kvällen, när stämningen är på topp i kafferummet på praktikplatsen, när vi gräddar  en hög med våfflor hemma i vårt kök och har kompisar på besök, när solen skiner så starkt att man måste ha solglasögon på, när jag sitter på en snöskoter och kör så fort över isen som jag bara vågar med min bästa bästa väns armar om midjan. Allt sådant, när man känner att man lever, det är det, som gör att allt ju inte alls är en konstant ofeelis, trots allt. 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 9 med bokstäver: