varannan dag rätt, varannan vill jag dra.

10.03.2017 kl. 10:06

Jädrar en sån fredagsfeelis jag har idag, bästa feelisen på länge!
"Ska vi laga tortillas ikväll?" Sa jag ivrigt till B innan han kastade dagens Vasabladet på mig där jag låg i sängen än, medan han for iväg på några lektioner till skolan. 

Min absoluta nya favorithobby (ja, det är en hobby jag lovar) är att ligga kvar länge, länge i sängen och scrolla bra instagramprofiler inlindad i det mjuka täcket och bara pausa från hela dagens kommande händelser innan jag tar tag i (fångandet, haha) av dagen. 

Sen att smutta på flera koppar kaffe och verkligen lusläsa dagens Vasablad likt en pensionär. Det ni, är livet. 
Förflyttar mig sen till soffan och fortsätta myset där. Idag ska gå i fredagsmysets tecken, helt enkelt. 



Spännande tider på gång. Har kanske, kanske ett sommarjobb på tråden, och har fått bra feedback från praktikplatsen, vilket ju såklart är superroligt och grymt peppande. 

Samtidigt stirrade jag ut i genom fönstret igår kväll när vi åt kvällsmål samtidigt som jag sa "Varannan dag undrar jag bara varför i hela friden jag valt denna yrkesinriktning, men varannan dag känns det riktigt arma bra" 
För precis så är det. Och kanske det kommer fortsätta vara? 
För att jobba med människor är ju en sådan balans i ett givande och tagande. Och inom sjukvård så är det ju faktiskt så, att det mestadels är ett givande, förstås. Det säger ju sig själv.
Och det ger ju också så oerhört mycket att få känna att man får vara del i en kedja som hjälper, vårdar, helar och läker. Om man ser till grundstenarna i yrket. Samtidigt finns det så otrligt mycket annat runt omkring, allt från alla sparåtgärder till överstressade vårdare. 

För ärligt, människor är det jobbigaste som finns. Och människor är det absolut bästa, finaste och mest faschinerande som finns. Ja, man vet ju det med en själv. En kan ju vara fruktansvärt jobbig men sen också så oerhört behaglig där mellan varven. Det är knepigt. 

Det är balansen som ska hittas, och att varannan dag tänka att en ny dag kommer. Att jag ens funderar i dessa banor tror jag gör att jag trots allt nog är rätt ändå. 
Det börjar i alla fall kännas bättre. 

Jag är glad att jag vågade söka, pröva. Trots att jag alltid förr sa, nej aldrig inom vården. 



 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 8 med bokstäver: