ett litet litet hej

09.08.2017 kl. 20:41


Det är augusti. 
Sommaren har skyndat förbi i en faslig fart. 

Men. Läget är lugnt. Det har varit mycket, massor med jobb och några guldstunder. Jag sitter och bläddrar i galleriet med foton från sommaren på telefonen. Ler, ler, ler som en fåne. För stunderna var ibland korta men dom är många. 

Jag känner mig mera som mig själv än på länge. Jag har närmare till skrattet, närmare till glädjehoppet i hjärtat över små små fina saker. Jag har nära till gråt också. Gammelgäddan kommer fram - som de pratar om i podden, skäringer & mannerheim. (lyssna på den!) Men så behöver det också få vara. Jag har fått erfara att jag inte är gjord av stål och att skinnet på näsan inte räcker till när sömntimmarna är få och stressen ligger på - jag står med rödsprängda ögon på matsalens wc, på jobbtid. Försöker febrilt skölja ansiktet med kallt vatten och börja se ut som en människa igen. Samtidigt så tänker jag att det skiter jag i, alla människor är just bara människor. Som gråter på toaletter ibland och som inte alltid står emot den hårda pressen och de omåttliga kraven - ja till och med vårdare. Ingen tyckte stämre om mig för det. 

Just det har jag blivit bättre på också. Att inte lägga skuld på mig själv. Inte tänka nedvärderande om mig själv. Alltid alltid veta att jag gör mitt bästa och det duger. 



Jag är inte rädd på samma sätt som förr. 
Ibland stannar jag kvar i soffan extra länge, kurar ihop mig till en boll, låter saker få vara precis som de är. Allt sköljer över mig för en stund. Ibland blir jag förbannad. Jag formulerar långa utlåtanden i mitt huvud och undrar på hur saker sist och slutligen ska bli. 

Men alltid före jag somnar känns läget bra igen. Det är lugnt. 
De dagar B är hemma håller vi hårt i varandras hand tills vi somnar, och vi är just nu ett bättre team än någonsin. Starkare, gladare, bättre. 

Jag läser gamla böcker idag, om folkhälsa på 1940-talet. Jag hade en vecka av velan inför hur jag känner för skolstarten. Känslan var inget vidare faktiskt, men nu känns det bättre. Vårt examensarbete ska stå klart i maj 2018. Redan sista augusti har vi deadline på vår första del av det. Nu gäller det. 
Nu då jag ser framåt tror jag det blir bra, det kommande året. På ett sätt känner jag mig starkare än någonsin, just nu. 

Jag läser vidare i boken. "Förebyggande av sjukdom är alltså av stort intresse för såväl individen som samhället. Avsikten med denna skrift är att i korthet söka utreda i vilken mån sjukdomarna ur samhällets synpunkt sett kräva ett ingripande."  

Låtom oss se vad denna termin har att ge. Det är en spännande tid vi lever i nu, minsann. 


 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 2 med bokstäver: