när du missförstått dammen som brast

28.12.2017 kl. 12:51

 

Det handlar inte om att det endast skulle vara mannens fel. 

Det handlar inte om att hata män. 

Det handlar inte om att alla män gör det. 

Det handlar inte om att någon man ska behöva inta en försvarsposition, er plats är väl inte hotad på något vis. 


Men det handlar om att sanningen svider. 

Det handlar om att det säkert kan vara svårt att förstå om du aldrig upplevt det. 

Det handlar om händer på brösten, innanför tröjor och på rumpan. 

Det handlar om ett enda jäkla tafsande. ett bestämt nej som skrattas bort, om och om igen, nedvärderande kommentarer, att få ropat "hora" efter sig, tafsande redan i lågstadieåldern, lärare som blundade och tittade bort. 

Det handlar om att alltid behöva vara aktsam, eftersom en är född till kvinna. Och män är ju som dom är, de har ju sina luster som det inte enkelt går att lägga lock på. 

Det handlar om någons verklighet. Det handlar om allas verklighet. 

De flesta av oss satte skulden på oss själva redan i tidig ålder när killarna tafsade och vi inte förstod oss på det, men lärararna avfärdare det med att "det är så pojkar är".  Kvinnor blir ofta avfärdade med att "det är sånt man bara får tåla". Men är det faktiskt det? 

Vi bär på den skulden. Och den skulden är tung och plågsam och alldeles onödig. 

Kan vi för en gångs skull få säga att skulden inte är vår? 


Det handlar inte om att vi inte vill leva tillsammans. Män och kvinnor, sida vid sida.

Det handlar om att det behöver ske en förändring. Kanske det inte kan ske på en gång. Vi kanske inte har en lösning på direkten. Det här är något som behöver lösas tillsammans. Det börjar någonstans. Men det börjar inte med att tvista kring vems fel någonting är eller att bara älta om det vore bättre med tvång på sex inom äktenskap, förbud av porr och skyddslarm som ska delas ut åt alla flickor som bör hålla sig hemma och i styr. Det börjar nog inte där. Tror jag. 

Men om du har läst om dammen som brast och kännt dig berörd. Vänd inte om det hela och kasta över skulden tillbaka på dem som blivit utsatta. Våga möt denna smärta istället. 

Fastän det är oerhört obekvämt. Men det kan det ibland vara, att leva. Och skall vara. Oavsett då om man är man eller kvinna. 

 

 

 

Kommentarer (1)
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Men ja, precis så!
Nicolina28.12.17 kl. 20:03