sista februari

28.02.2019 kl. 18:46

 

Sista februari var då kommen. 

Början på detta år har varit helt ok och fint, egentligen. Vin med kompisar, kaffekoppar, trevliga events osv osv. Men den senaste månaden har trots allt präglats av grubbelkänsla i magen och en förlamande ångest som verkligen tagit fart igen. Inte vet jag, men det sitter en rastlöshet i kroppen och jag har svårt att få bort den. Kanske det mest är för att framtiden är så oviss och jag har så svårt att hantera det. 

Kanske det är för att jag vet att jag borde anta utmaningar, fatta viktiga beslut, men samtidigt bara vill vara bekväm. Jag är så genomsyrande trött och har så svårt att känna att jag har lust med något alls. Och visst vet jag att en inte alltid har lust med allt, men åtminstone med något, skulle underlätta. Jag vet inte. Det är nog minsann en mening jag har tänkt eller yttrat ca 1000 gånger den senaste månaden. Jag fucking vet inte. Det är sån jobbig känsla, det liksom gnager i magen konstant, ger en tyngdkänsla och en sandpapperskänsla i hjärtat som snörper ihop det när en försöker sova och tankarna bara rusar iväg. 

Jag försker nu ta fasta på ett kort meningsutbyte som skedde en sketen måndag kväll med B när jag är som mest uppgiven, på precis allt, då vi just ska somna och jag börjar med att uppgivet yttra:

- Kan du säg mig en sak? Vad kommer det nånsin att bli av mig?

*tystnad*

- Det du vill. 

*tystnad*

- Men om jag inte vet vad jag vill? 

*tystnad*

- Du kommer nog på. 

 

Ja, kanske jag kommer på. Eller så behöver jag bara komma ihåg att det faktiskt inte spelar någon roll just nu, att jag inte vet. 

 

Fint kvällsljus år 2012. Här levde jag så mycket mera, och samtidigt så mycket mindre, än vad jag gör nu. Allt har sin tid. 

 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 8 med bokstäver: